Lämnar Frankrike och kommer hem till Italien

Dag 19, 120531.
Mulen morgon. Städar lägenheten. Sitter på balkongen och dricker kaffe och hör en kontrovers i huset mitt emot.  Ett par i en lägenhet på bottenplanet tycker att en bilist ställer sig olämpligt framför deras lägenhet. Mannen och damen skäller högt samtidigt på bilisten. Även hunden skäller. När felparkeraren har åkt fortsätter diskusionen med grannar som kommit ut på balkongerna och lutar sig över räcket  men jag vet inte riktigt vem som skäller på vem. Annars är det lugnt i området. Det dröjer dock inte länge förrän man försöker lösa ett problem på gatan med att skälla och tuta. Gatan har parkering bara på en sida och två körfält. Man parkerar ändå på båda sidor på den långa gatan och när två bilar möts måste en backa om det inte finns någon ficka och det  gör det inte. Det har fyllt på sig från båda hållen och bilarna i en riktning måste backa men det dröjer innan det händer. Många är engagerade och säger vilka som bör backa och någon försöker tuta sig ut.
Kör iväg vid 13-tiden och och kör igenom Nice som är en stor stad som man borde ägna någon dag till att se närmare på. Passerar förbi Monaco och Menton.  Hisnande vyer. Kör ner i Ventimiglia på den italienska sidan.
Ciao Italia!
Åter lunch i Ventimiglia, pasta Bologniese. Man tycks ha franska priser, åtminstonde på det man dricker till. Kör vidare. En polis med tjänstefordon, en Vespa Piaggio tillhörande Polizia municipale, kör om mig. Trafiken flyter fint och det är ett bra samspel mellan skotrar och bilar. Jag upplever att allt går smidigare här i Italien men medger att det finns en viss partiskhet. Passerar Diano Marina och ser skylten till Hotel Liliana där vi bodde ett par nätter för många år sedan. Det ligger en bit upp i bergen med fantastisk utsikt. Passerar också Pietra Ligure där vi tillbringat några dagar och letar sedan efter ett vandrarhem i Finale Ligure. Det skall ligga upp i bergen och jag frågar flera som förklarar. Inte förrän jag fråga en taxichaufför i stan får jag reda på att vandrarhemmet är nedlagt. Frågar på ett pensionat efter en säng men det är fullt. Kör vidare till Noli där vi också bott några dagar och jag tror att det ska finnas camping där men det gör det inte. Får ett litet rum på Garden Hotel för 70 E.  Signora som gärna vill prata de få ord engelska hon kan visar rummet och säger att Noli är en 1000  år gammal stad. Vad vi hört tidigare bodde Columbus? här innan han seglade över haven. Även Dante skall ha bott här. Jag tittar lite på stan och tar något att dricka då jag träffar en irländare och vi pratar en bra stund om krisen i Europa och mycket annat. Han är här i sitt arbete och har senaste nyheterna om jordbävningen i Bolognatrakten.

Dag 20, 120601.
Duschar i iskallt vatten och klarar bara halva kroppen.  När jag är klar ser jag två kranar under en pall med handdukar i badrummet.  Det hade inte varit fel om signora hade öppnat den eller förklarat för mig när hon visade rummet. Äter i alla fall en god frukost ensam i matsalen innan jag packar mopeden för att dra vidare. Det har börjat regna och skall göra så i två dagar enligt  väderleksrapporten. Inte skönt att börja dagen med regn.
Kör 2  1/2  timma innan jag pausar vid en liten järnvägsstation vid havet. Har passerat Genua som är en stor stad med mycket trafik men det flyter på bra hela tiden. Har inte sett så många skotrar  parkerade tillsammans någon annan stans.  Skulle velat stanna och se akvariet i Genua som skall vara något i särklass. Det går inte att göra allt som man vill.  Kör vidare utan långtradare som vill köra om och kör igenom många tunnlar utan problem. Kör SS1, även kallad Via Aurelia. Stannar till i Rapallo som är en fin stad. Norr om La Spezia kommer jag högt upp i bergen i höjd med molnen och kör över ett pass, Passo di Bracco, på 615 meters höjd. Det var inget jag hade räknat med och det är skönt att komma ner i värmen igen. Många kurvor på vägen ned. Kör förbi städerna ”Cinque terre” på ett par mils avstånd. På väg ned mot La Spezia blir det fler tunnlar, den längsta 2,5 km. Inga problem. När jag lämnat staden är det slut på kurvorna och jag kör igenom  Cararra, marmorstaden, och Massa där jag tar av mot havet. Letar upp ett vandrarhem i en stor villa vid havet där vi bott tidigare på mc-resa tillsammans med vänner. En kille från Sierra Leone sitter i receptionen och erbjuder ett 6-manna rum för mig själv för 16 euro. Jag tackar ja och efter uppackning blir det en promenad på stranden. Middag kan man få på vandrarhemmets restaurang och kl 20 känner jag mig lagom hungrig och sätter mig vid ett bord bland flera andra. En kille kommer med en tallrik med snyggt upplagda grönsaker och jag tyckte det var lite konstigt när jag inte beställt något. Det visar sig att det var hans bord som han just torkat av och matsalen var för gästerna som lagade sin mat själva i köket intill.  Tre tyska damer som jag hälsat på tidigare pekade på restaurangen lite längre bort. Nu kände jag igen mig sen tidigare och slår mig ner vid ett av de höga träborden med vaxduk  där man har nära till munnen från tallriken. Är ensam i matsalen som är utomhus men med tak över men det kommer strax ett italienskt par också. Blir serverad av Milena som är chef på stället och har många sysslor. Hon är duktig på språk men förstår också att jag vill prata italienska så mycket som möjligt. Äter en god och prisvärd måltid med både ”primo och secondo” och går sedan bort till den andra matsalen och sätter mig och pratar med de tyska damerna från Nürnberg en stund innan sänggående. En av dem har varit här 14 år i följd.

Dag 21, 120602.
Kör kustvägen genom många samhällen och tävlingscyklister kommer i stora grupper efter varandra. Det är lördag och därmed extra många människor vid dessa städer som till stor del är semesterorter. Kör igenom både Pisa och Livorno och fortsätter på raka, ibland alle’-prydda vägar till Piombino där jag tar en färja över till Elba för drygt 70 euro t. o. r.  Mopeden är med och jag åker med Moby som är ett av rederierna som kör dit. Resan tar ungefär en timma.
I staden Portoferraio där färjan lägger till frågar jag på turistinformationen efter närmaste camping och kör dit. Får en liten markbit för drygt 20 euro per natt och sätter med van hand ihop pinnar, snören och tält till en fungerande bostad för två nätter. Efter det går jag på vassa stenar barfota ned till stranden och tar ett efterlängtat bad i havet. Mycket fint vatten men man får balansera på större stenar innan man kommer ut. Ligger i länge i det ljuvliga vattnet som jag tror är 20 grader varmt. Bekantar mig sedan med området och kör in till stan för att handla mat för kvällen och frukosten och ett par strandsandaler som är svårt att vara utan.  Sätter mig sedan vid stranden i staden och betraktar solnedgången över havet som nu blivit stilla. Kör sedan till mitt tält och lagar en pasta carbonara på Primusköket.

Dag 22, 120603.
Det är mulet och blåsigt så jag tar frukost i lugn och ro och sedan kaffe med gott kaffebröd. Sätter mig sedan i en strandstol vid havet och funderar på den fortsatta färdplanen. Den lilla Michelinkartboken har hängt med länge och bl a blivit tappad och överkörd av bilar i Gran Sasso på östsidan under mc-tur. Körde tillbaka och hittade den. Den hänger knappt ihop nu. Det tycks inte bli något regn så jag kör till stan och äter innan jag kör åt väster till Marciana Marina på kurviga väger. Här och där finns trappor ned till stränder som annars är ganska svåråtkomliga. Solen tittar fram och jag sätter mig i hamnen i stan och tar min första italienska glass på den här resan. Det är en trevlig stad med stor strand. En kvinna sätter sig på bänken intill mig och jag frågar om det alltid brukar blåsa så här på Elba.  Det tycker hon att det gör. Är det inte sciroccon så är det mistralen.
Kör tillbaka på de fina, kurviga vägarna och tar mig ett dopp i solnedgången.  När jag går upp pratar jag med ett par som sitter vid sin husvagn med bästa panoramautsikt. Jag trodde de var italienare men märker att de inte förstår mig och ser då ett D på husvagnen.  Vi pratar tysk-engelska och de bjuder mig att sitta ner och få middag som de just har ätit. Jag blir sittande hos de här trevliga människorna en  bra stund och vi pratar  om våra olika upplevelser. Inte minst är de intresserade av mina bravader.

Dag 23, 120604.
Det sämsta man kan tänka sig som campare, att behöva packa ned ett vått tält.
Vaknar vid 6-tiden av tupparna i närheten och hör efter en stund att det börjar regna. Det sämsta man kan tänka sig som campare, att behöva packa ned ett vått tält. Regnet upphör dock medan jag packar för avfärd. Får vänta på kvinnan i receptionen som kommer en 1/2 timma för sent.  Kommer till färjan en kvart innan avgång och molnen börjar skingra sig.
När jag kört av färjan kör jag som jag tror, kustvägen mot Grosseto men märker att jag kommit på fel väg då jag tvingas upp på en motorväg. Kör tillbaka för att komma på den mindre vägen närmast havet. Ser dock inte en skymt av vattnet utan bara skog. Kommer till Grosseto som ska vara en fin stad efter vad jag har hört men då jag  kört runt en stund i denna stora stad och missat de fina platserna bestämmer jag mig för att inte stanna utan köra vidare på nya vägar. Det är vacker natur och jag ser en mycket stor och välskött vingård. Annars är det mest andra grödor och sädesslag som man odlar här. Kör genom Scansano, Manciano och Farnese till Tuscania där det finns ett ”ostello”. Det är fullt i själva vandrarhemmet med de har också B&B där jag får ett rum. Det är ett rum på andra våningen med doftande blommor runt fönstret. Skulle kunna stanna längre här i denna trevliga stad.  Det är många branta backar med smala gränder.  När jag berättar för flickan i receptionen att jag just kommer från Elba frågar hon om jag såg det halvsjunkna kryssningsfartyget som gick på grund för en tid sedan. Jag visste inte att det var så nära men enligt Alessandra skulle det synas bra ifrån Elba. Jag äter en mycket god pizza på en restaurang   i närheten. Sitter ute.

Dag 24, 120605.
”Alla vägar bär till Rom”  
Jag kommer iväg tidigt eftersom restaurangen är stängd tillfälligt och därmed ingen frukost.  Kör via Viterbo där jag tar en ”latte machiato” på en bar som en försenad frukost. Jag kör sedan på olika småvägar för att undvika att komma in mot Rom. Överallt är det dock skyltat mot denna stad. Som närmast är jag bara ett par mil ifrån. Det känns som att navigera efter ett alldeles för litet sjökort där farlederna bara  är utprickade till en plats som man vill undvika. Gärna Rom  men inte denna gång. Kör igenom många små fridfulla städer.
Vid lunchtid kommer jag till staden Civita Casellana där jag parkerar på en piazza och går in i närmaste matställe som är en kebab bar där jag tar med maten och sätter mig på en bänk vid mopeden på piazzan. Det kommer fram en polis och frågar om jag kan engelska. Nu skall hon säga att jag inte får stå här med mopeden tänkte jag men hon är bara intresserad av min långa resa. På piazzan är det en fri wi-fi zon men jag lyckas inte komma ut på nätet här heller. Det har nog att göra med att min I-phone är utländsk och därför inte känns igen på något sätt.
I Fiano Roma måste jag köra motorväg en bit för att komma över en flod men direkt efter kör jag av mot mindre vägar. Jag passerar stora odlingar av något slag och när jag titta närmare ser jag att det är hasselnötter (tror jag). Kör genom Mentana,  Guidonia och Tivoli. Hela tiden visar skyltarna till Rom. Jag siktar in mig på Palestrina som nästa övernattning. Under en längre vägsträcka på väg dit står färgade flickor med jämna mellanrum och ibland gestikulerar och ropar något. De är värda ett bättre öde än att ägna sig åt denna verksamhet. Palestrina ligger som klistrad upp efter en bergvägg. Jag kör hela vägen upp på smala gator utan att se de minsta tecken på övernattningsställen. Kör vidare till närmaste större stad, Valmontone. Här finns flera B&B.  Jag hittar ett i ett lugnt bostadsområde. Ringer ett tel nr som står på skylten och en kvinna säger att det finns plats och kommer efter några minuter.  Bra standard och trevligt bemötande. Kvinnan som har stället kom hit från Milano för två år sedan.  Hon hade varit i Apulien tidigare och kände väl till olika platser, även ”vår” lilla stad.
Jag promenerar en kilometer till en osteria för middag. Utanför huset med B&B finns en hage med ponnyhästar på andra sidan vägen. Några hus längre ner finns en bondgård med kor, alltså mitt i bostadsområdet.


Dag 25, 120506.
Vaknar av tuppen på andra sidan huset, alltså inte på bondgården jag nämnde. Värdinnan har fixat en ordentlig frukost med ägg, skinka osv.
Kommer ut på via Casilina, väg S6 och det rullar på utan bekymmer. När jag kommer till Cassino blir det dock problem att hitta ut ur staden. Frågar flera och det bästa tipset var en som sa – ”om du kommer förbi en Mc Donald så är det rätt väg”. Det gjorde jag efter att ha prövat några olika utfarter och då var det bara full gas igen. Det svar man helst vill ha vid vägförfrågan är – ”sempre diritto” (rakt fram) men det är inte alltid så enkelt utan det blir en utläggning där min språkförståelse inte alltid räcker till.  Kommer till Benevento där jag först tänkt stanna men det är en stor stad och jag har tid att köra lite till. Kör S90  mot Foggia. Vägen kallas också ”delle Puglie” vilket indikerar vart jag är på väg – mot Puglia. Vägen är vacker med många backar där mopeden får kämpa. När jag tror att den inte ska orka över krönet får den ny kraft när lutningen minskar något och den får fart som en häst som är på väg hem. Vägskyltarna varnar för snö och uppmanar till att ha snökedjor om väglaget är sådant. Det känns inte särskilt aktuellt.
Ungefär mitt emellan Neapel och Foggia, efter staden Ariano Irpino, hittar jag en skylt med rum,  L’Agriturismo. Kör upp en smal liten väg och finner ett hus med en magnifik utsikt över området. Här finns rum och jag äter i restaurangen på kvällen. Det sitter tre män från trakten vid ett bord bredvid och ser på TV, för övrigt är jag ensam. Jag blir serverad en fantastiskt god, komplett måltid, av trevlig personal. Efter kaffet kommer en napoliensare och slår sig ned vid mitt bord. Traktens vin eller någon annan stark dryck har gjort honom extra talför. Han var i alla fall trevlig  och jag tar alla chanser att få öva på min italienska. Innan jag går och lägger mig berättar värdinnan om bygden och att man i vintras hade 1/2 meter snö som låg kvar i tre veckor med alla problem det innebar med transporter etc. Höjden över havet är ca 800 meter. För några år sedan ramlade översta delen av kyrktornet ned tillsammans med kyrkklockan då marken skakade lita extra i staden. Tornet är nu reparerat. Olivträden klarar de kalla vintrarna och är av en sort som togs hit från Romtrakten för många år sedan.  Klimatet gör att olivoljan blir särskilt god här. Det är nog många som hävdar det samma från olika platser. Jag fick med mig en liten flaska för att smaka.


Dag 26, 120607.
När det gäller körningen kan man konstatera att Europas vägar inte är gjorda för att köra moped på utanför städerna  
Äter en rejäl frukost och betalar ett pris för rummet och måltiderna som inte tar allt för hårt på reskassan.  Värdinnan visar mig runt bland fruktträden innan jag åker och jag får bl a smaka på vita mullbär om jag har förstått saken rätt. Olivträden står i blom och doftar en aning.
Kommer iväg kl 10 och försöker hitta de kortaste småvägarna då jag har en viss förhoppning att nå målet för resan ikväll. Kör genom betagande vackra områden och har svårt att inte stanna överallt för att bara titta och njuta. Jag ser något gult borta i vägkanten och när jag kommer nära ser jag att det är stora mängder aprikoser som troligen fallit av en lastbil. En man går och plockar med sig så mycket han kan bära.
När jag kommer till Candela går det bara en väg upp till staden som ligger högt. Det känns inte rätt och när jag står och studerar min karta stannar en bil men en man som kan lite engelska som han gärna vill praktisera. Han är mycket vänlig och kollar på sin GPS och kör sedan före mig tillbaka till en väg som jag har missat.  Mannen säger att det är hans dröm att få göra en sådan resa som jag gör. Jag kommer på väg  S655 och nu är det ”sempre diritto”  mot Alta Mura där det vanliga problemet att hitta ut ur stan uppstår. Hittar en skylt som det står Noci på och följer den tills det kommer en ny skylt som det står ”tutti direzione” på och fortsätter rakt fram som den pekar. Kommer sedan till en rondell som det bara går att köra tillbaka på där jag kom ifrån, alltså en återvändsgata. Vad som inte stämmer går inte att reda ut. Det är bara att fortsätta leta och fråga. Det ordnar sig alltid till slut.
Kör sedan genom Alberobello, Locarotondo, Martina Franca, Francavilla och Manduria som alla är kända ställen. Jag har inte ätit under dagen för att spara tid och hungern har stillats lite med en karamellpåse som jag hade under sadeln. Jag hade också lite choklad men den har smält till en sås. Klimatet har blivit något helt annat de sista timmarna med ökad värme och  varm fartvind. De sista 10 kilometrarna kör jag i mörker och det känns som långa minuter.
Det känns mycket bra att vara framme och ha burit packningen för sista gången efter drygt 4750 kilometers körning med 38 kg packning i 26 dagar
Kommer fram till målet, Santa Maria al Bagno, strax efter 21 och träffar vännerna från Öckerö som kört bil hit på några dagar och vi sitter på deras  takterass i skön värme under stjärnklar himmel och äter pizza.
Det känns mycket bra att vara framme och ha burit packningen för sista gången efter drygt 4750 kilometers körning med 38 kg packning i 26 dagar. Upplevelserna har varit många och rika och jag är glad att ha fått råka på människor som är lite utanför ramarna men som sätter spår i livet och skapar en känsla av att ha fått vara med om något stort och viktigt. Överallt har jag mötts av vänlighet (och kanske en smula medlidande).
När det gäller körningen kan man konstatera att Europas vägar inte är gjorda för att köra moped på utanför städerna. Det är synd för det är ett fridfullt sätt att ta sig fram på och ger många upplevelser och synintryck utefter vägarna som man inte kan uppleva när man susar fram i två-tredubbla hastigheten. Det har bara varit en incident som kändes riktigt obehaglig och det var när en bil körde om mig med hög fart i en stad igår och svängde av på en väg åt höger precis framför mig så att jag fick bromsa och väja åt höger med mycket liten marginal. Sådana bilförare finns överallt och orsakar förr eller senare en olycka.
PS. Idag, dagen efter framkomsten var jag i närmaste staden och handlade och tankade mopeden. Jag ser två poliser som har sina tjänstefordon från ”polizia municipale” parkerade bredvid sig. Det är två Vespor med utryckningsljus placerade på packboxen där bak. Jag blir invinkad av av den ena för att visa dokumenten.  Hon ångrar sig nog att hon vinkat in mig då jag tar fram både körkort och besiktningsinstrument på ett språk och av ett utseende som hon inte sett tidigare. Kallar till sig sin kollega som också studerar dokumenten men överlämnar dem med en honnörgest och vi växlar sedan några allmäna ord om vistelsen här. Under resan har jag för övrigt aldrig blivit stannad av ordingsmakten. DS.
// Bosse

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Dag 16,17,18 Middag med svägerskan


Dag 16, 120528.

Lisette, min svägerska, som befinner sig i Juan les Pines, i deras lägenhet, ringer och säger att jag kan bo där några dagar. Jag kör dit på eftermiddagen men utan packning eftersom jag betalt två hotellnätter. Det tar tid att köra de 5 milen som delvis går på slingriga vägar i bergen och delvis genom städer med mycket trafik. det är skönt att köra utan packning men jag får inte med regnbyxor och jacka heller. Eftersom jag kommer till Lisette ganska sent och vi äter middag där så ligger jag över. Det är mulet och regnet hänger i luften.

Dag17, 120529.

Jag kör tillbaka till Frejus över bergen och hämtar min packning. Lisette flyger till Sverige på förmiddagen. Jag kör strandvägen tillbaka. Det är en vacker väg och konstigt nog endast lite trafik. En olycka på vägen där ambulans är på plats och tar hand om någon som ligger på vägen, cyklist tror jag. När jag installerat mig i lägenheten går jag ned till stranden och badar. Det är en hel del människor där. Går sedan hem för att tvätta och skriva.

Dag 18, 120530.

Mulen dag men varmt. Tar det väldigt lugnt.

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Dag 15, 120527. Söndag. 300 mil… Italien närmar sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Börjar dagen med en espresso och croissant som jag beställt dagen innan. Ringer till mor och gratulerar på Mors dag. Lämnar denna sköna plats kl 12 och kör ut på den större vägen, N7, som går hela vägen söder ut.  Har som mål idag en camping vi varit på för många år sedan i Antibes. Ligger centralt. Missar nog N7 vid en rondell så jag kommer in på en kurvig väg i en annan riktning. Det är ju svårt att avgöra när vägen svänger mycket men jag chansar på en avfart till höger och kommer på stora vägen igen. Det var en fin avstickare. Jag försökte filma när jag körde men hållarna jag har för detta satt inte så bra. Kameran höll på att trilla av styret. Jag körde om en cyklist med stor packning 3 gånger på ganska kort tid när jag stannat till. Han cyklade i ett otroligt tempo, även i uppförsbacke och tycktes inte vara i behov av några pauser. Nu känns kusten nära och jag borde hinna till Antibes. Bir dock fast i en jättekö med stora husvagnar och husbilar. Trafiken står stilla och polisen kommer för att lösa upp knutarna. I nästa stad kommer ett skyregn med åska alldeles intill. Ställer mig under taket vid ett tankställe men när regnet minskar måste jag köra vidare för att få någonstans att bo. Kommer dyblöt in på hotell Etap i Frejus-San Raphael. Bokar ett rum för två nätter för att det ska hinna torka upp och jag ska kunna sitta och skriva. Det fungerar som vanligt inte med koderna.

Det är nu 2 veckor sedan jag körde hemifrån och jag har redan kört ca 300 mil. Italien känns nu nära.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Dag 14, Här är det vanliga gammaldags badbyxor som gäller


När jag går ut på morgonen har statsbilden förändrats totalt. Den långa gatan utanför hotellet har förvandlats till en gågata och man har lagt ut halm i ett par meters brädd i mitten av hela gatan. Affärsinnehavarna håller på och ställer fran varor och utsmyckningar. Mest är det mat som ligger på borden.  Mycket människor på gatan. En del är klädda i medeltidsdress. En gammal man som spelar fiol vill inte bli fotograferad. Han vänder sig med ryggen åt så fort en kamera visar sig. Det är riktig feststämning. Man ordnar en sådan här medeltidsfest en gång om året. Kul att se.

Kör vidare och kommer in i Orange där jag behöver tanka men svårt att hitta en bensinstation. Ordnar sig till slut. Det finns en del romerska lämningar i staden. Så småningom börjar övernattsletandet igen, mest på grund av att nacken och axlarna säger ifrån. Klockan är alltså inte så mycket när jag tar av mot en camping i staden Orgon. Det visar sig vara en riktig oas med vackert läge vid en sjö och höga berg runt om. När jag satt upp tältet tar jag mig en skön simtur i poolen. Här är det vanliga gammaldags badbyxor som gäller. Man får inte hoppa i med stora badshorts som går ner till knäna!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dag 13, 120525.

Vaknade inte förrän 9.15 då mobilen med väckning hade laddat ur sig. Croissant- och marmeladfrukost. Kör för att hitta väg D65. ”Hit the road”! Kör 7-8 km mot Lyon, en stad som jag inte vill komma in i nu. Frågar ett äldre par som säger att jag får köra tillbaka och ta till hö vid tredje rondellen mot Marseille. Stämmer ej. Frågar en  man som kan lite italienska eftersom hans familj kommer därifrån. Kan dock inte bättre italienska än jag själv men han lyckas förklara att det inte är möjligt att åka på småvägar till Cote d’Azur. Det vill jag gärna inte tro men senare är jag nästan beredd att hålla med.  Min tanke hade ju från början varit att köra över alperna i Schweiz men signalerna från andra jag fick var att det nog inte var en bra ide’ med moped och så mycket packning. Jag hade ju också känt av backarna i Schwarzwald och vad vädret kan bjuda på i bergen. Det hade ju också blivit dubbelt så högt, ca 2000 m. Det var alltså med viss besvikelse som jag fick ändra mina planer. Hur som helst ville mannen att jag skulle köra via Grenoble men det ville inte jag. Det blev att köra tillbaka till staden där jag börjat 1 1/2 timma tidigare på morgonen. Jag kör en otippad, oskyltad väg genom staden och till min glädje ser jag en skylt med D65.

Efter en timmes körning kommer jag till en stad, St Maurice de G-någonting, där det saknas väg nr skyltar och stadsnamn som man kan hitta på kartan. Träffar en schweizare på cykel som har en karta i mycker större skala men bara visar ca 10 x 10 mil. Han pekar på vägen till hö. ”Voila”! Själv ska han cykla ned till floden och äta lite lunch. Den lyxen får jag vänta med lite.  Kör som han sagt men han måste ha hållt kartan åt fel håll för enligt solen stämmer inte riktningen alls. Jag stannar  vid en äng med stor blomsterprakt och tar lite bilder. Jag stoppar en kvinna i bil som stannat vid korsningen. Eftersom i stort sett ingen kan engelska har jag slutat fråga det och går på med min usla franska som dock bättrats sig lite efter hand. Hon inser svårigheten och frågar om jag kan engelska. Hon talar perfekt , även italienska.  Är född i L’Aquila i Italien. Hon har bott i Belgien men nu här på landet i Frankrike och jobbar för ett svenskt företag, Sandviken. Ska nog köpa deras aktier när jag kommer hem.  Som jag redan förstått måste jag vända och hon ritar upp en liten skiss hur jag skall köra över en bro över Rhone. Mot Lafayette och Cre’mieu. Kör mot söder enligt solen och allt stämmer bra igen trots försening men tiden är inte viktig i det här sammanhanget, bara jag får någonstans att sova på natten.

Kommer in på gröna vägar söder om Lyon och trafiken är tätare. I Vienne står trafiken still. Stor flod med långa båtar. 36 grader varmt. Letar lågprishotell utanför stan men fullbelagt. Kör vidare och tar av där en skylt visar ”Auberge, restaurant” i tro att de ska ha rum. Det låg mycket idylliskt vid en liten väg  med stora lökfält runt om. De hade bara restaurang. Kvinnan jag pratade med tipsade dock om hotell i nästa stad, Crest. Efter att ha kört in i centrum av staden frågar jag en man som tipsar om Grand Hotel. Det ligger på en liten gata och kvinnan i receptionen driver stället med sin man. Hon kommer från Madagaskar som vi samtalar en del om.  Kan bra engelska efter att ha bott både i Australien och USA. Får ett rum på andra våningen och ”konkar” upp med min packning tre vändor i de slitna, 200 år gamla  trapporna. Hotellet var inte renoverat i någon större utsträckning. Priset på rummet var ett av de bättre, 38 E och frukost 8 E. Tittar lite på stan innan sänggåendet.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dag 12, 120524

Sovit gott. Trött igår. Rygg, nacke och axlar har sagt rejält ifrån och behövde vila. Äter marmeladfrukost, vitt bröd och croissant. Går till ett enormt shoppingcentrum nära. grå morgon men solen tittar fram så jag sätter mina safariskor, som fortfarande är våta efter snart 3 dygn,  i fönstret på tork. Försöker skicka e-mail till Paula för bloggen men men det fungerar inte med användarnamn och koder.

Tar väg 663 mot Dolle och i en korsning tar jag av mot 996 och lämnar därmed floden Le Doubs. I korsningen sitter en gammal man med skägg och paraply och hans moped står på andra sidan vägen. Alla långtradare som kör förbi tutar igenkännande och mannen vinkar.  Han ser det  nog som sin uppgift att sitta här. Stannar till i Bourg-en-Bress och tar en pizza. Fortsätter sedan på landsbygden och man ser ofta en utsmyckning med blommor och ett kors utefter vägkanten som vittnar om en tragisk händelse. Passerar staden Mervans som har ett kyrktorn format som en spiral. Ibland ändras vägnumret  så att det inte längre stämmer med kartan. Då får man lita på solen och  intuitionen. Vägskyltningen har ju lite av ”Tysklandsyndromet” då bara de närmaste byarna är utsatta och för små för att finnas med på kartan.

Detta har nog varit den bästa dagen att köra med  sol, små vägar utan trafikproblem och den franska lansbygden som vy.  Övernattar på ett hotell i Meximieux. Inte heller här får jag ordning på internet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dag 8-11, Tre dagar för att få skorna torra.

Dag 8, 120520.
Använder gasolköket för första gången och kokar te och äter ostmackor. Det har regnat på natten så tältet får torka upp innan jag packar. Kör genom Cochem igen där motorcykelfolket tycks ha stannat. Står bredvid en vit HD som många tittar på och en och annan sneglar också  på den gula fullpackade ”hojen”  som skiljer sig markant från övriga runt om. Fortsätter en bit längs floden och lämnar den i Zel. Kör sedan genom Kappel, Kirchberg och Kirn till Kaiserslautern som är en stor stad. Svårt att komma ut på bra mindre vägar och försöker undvika Primsens som skyltarna hela tiden pekar mot. Hamnar där ändå. Många kurvor. backar och motorcyklar.  I en uppförsbacke möter jag en ännu långsammare transportform en min, häst och vagn. Kommer ej till Baden-Baden som jag tänkt så jag letar efter camping eller ”zimmer” men hittar inget sådant. Jag är nära franska gränsen så jag tänker att det kanske går lättare  i Frankrike. Har inte kört på turistvägar precis. Före gränsen finns en camping med massa husvagnar och jag kör dit men hittar ingen reception. Ser övergivet ut. På andra sidan gränsen finns också en camping men inte en människa att prata med. Kör vidare genom trollska skogar och hamnar i Lembach där jag direkt kommer på två hus intill vcarandra som skyltar med ”chambre”. Det ena är fullt men i det andra huset finns rum så jag packar av och bär upp allt till ett rum på andra våningen. Det är ett äldre par som har huset och kvinnan sköter det hela och pratar blandat tyska och franska. Mannen sitter utanför i en stol och tittar med ett mimikfattigt ansikte utan att säga något. Associerar till Frankenstein  av någon anledning.

Efter uppackningen går jag ned på stan till den enda restaurangen, där ett tiotal av traktens nöjessugna i alla åldrar sitter och pratar med en dialekt mellan franska och tyska och intar olika sorters drycker. Där sitter också en man av stort format. Gissar på 200 kg. Så småningom börjar ett par av de äldre att sjunga. Jag äter en fantastisk måltid. Vilken sås! Dyrare än i Tyskland men godare. Säger ”bon soir” och lämnar sällskapet för ännu en natt med god sömn. Skönt att få promenera lite efter alla dagar med regn. Dagens körning har blivit 20 mil som det brukar men fågelvägen har det inte blivit mycket.

Dag 9, 120521.

Vaknar kl 7 som jag ställt telefonen på för att ge mig ut och springa lite och har bett om frukost till till kl 9.  Den är dock framställd redan när jag går ut. Jag omväxlande småjoggar och går genom stan vilket inte är någon imponerande sträcka.

Efter frukost packar jag mopeden enligt särskilda rutiner och då kommer den gamle fram och börjar prata med ett sardoniskt leende och silvertänderna i munnen blottas. Vi säger adjö. Kör genom mindre byar där man har samma problem som i glest befolkade områden hemma. Ser på flera ställen att man hängt upp banderoller som ett budskap till politikerna att rädda deras skola. På ett ställe har man uttryckt sig drastiskt :  Byn är död! Jag kör vidare till Baden-Baden och äter lite och promenerar på ”Lange strasse”. Vädret är bra och det är fullt på uteserveringarna.

Jag lämnar staden och har två alternativa rutter. Nummer ett är att köra utefter Rhen och nummer två att köra genom den svarta skogen, Schwartzwald. Jag hamnar på väg 500 som går till skogen och bestämmer mig för denna rutt. Det börjar strax stiga och blir kallare efter hand. När jag är på ca 1000 m höjd och molnen ligger runt bergen så man inte ser så långt, undrar jag varför jag valde bergen. Visst är det fint på sina ställen men skogen känns efter hand lite dyster. Jag har blivit omkörd av två bilar och den första tappar plötsligt hjulet som rullar in i skogen åt vänster och bilen åt höger utan vänster framhjul. Det gick lugnt till väga men stackars man. Det finns en del kurorter på höjderna där man ombeds dra ned på farten. Det är inga problem. Passerar en stad på höjden som heter Freudenstadt. Den ser trevlig ut och solen tittar fram här och ger en skön värme.  Jag har tagit in på väg 294 då denna plötsligt övergår i motortrafikled och jag kommer in i en 2 km lång tunnel där ingen kan köra om mig. För sent att göra något åt. Jag får en långtradare några meter efter mig som i slutet av tunneln tutar med en dånande signal innan han kör om,  för att uttrycka sitt missnöje.

Det kommer en ny 2 km tunnel efter ett tag och då lyckas jag ta av på en annan väg innan. Jag fick uppfattningen att man skulle kunna komma upp på samm väg efter tunneln men så blev det inte. Jag tittade intensivt efter skyltar som skulle kunna visa vägen. Ett problem är att skyltarna oftast bara visar närmast mindre städer som inte står utsatta på kartan. Jag passerar en mindre stad och fortsätter tills vägen blir mindre och mindre och går högre upp i bergen. Samtidigt som jag konstaterar att det är dags att vända kommer regnet i form av skyfall. Tar på mig regnbyxorna under ett träd. Det blixtrar och dundrar runt om. Frågar en man som säger att jag måste köra tillbaka för att komma till Freiburg vilket jag redan förstått. Han tycker jag kan ställa mig under taket där jag träffat honom för att ta skydd. Jag frågar hur länge han tror att det kan hålla på. Det kan ju inte hålla på i evigheter säger han. Jag vill komma till Freiburg medan det fortfarande gå att få ett boende så jag fortsätter i regnet och det håller på hela vägen. Den stad han sagt att jag skulle köra mot för att komma vidare hittade jag inte någon skylt på. Frågade en annan och fick en bra beskrivning. Det var omöjligt att hitta den vägen med hjälp av skyltarna. Hade förlorat två timmar. Lämnade staden Wolfach som nog är en trevlig stad under andra omständigheter. Nästa tunnel jag kom till körde jag igenom! Den var inte så lång och jag har inte hunnit utveckla en riktig tunnelfobi.

Det blev en händelserik dag och det kändes bra att komma in i Freiburg även om trafiken var tät och snabb med flera filer som jag inte visste vilka jag skulle ta. Det regnade fortfarande. Stannade och pratade med en cyklist som kunde bra engelska. Han visade på sin I-phone en karta och förklarade vägen ca 6 km bort till ett vandrarhem. Hittade dit utan större problem och kommer in helt genomblöt på ett Jugendhärberg av jätteformat. Stöter på en man i receptionen som blir glad att få prata svenska som han lärt sig av en vän utan att ha bott i Sverige. Han tyckte mycket om Göteborg.

Dag 10, 120522.

Tar en spårvagn till stan. Har bokat två nätter här. Vandrar planlöst omkring i den gamla delen av staden.  Stort universitet. En katedral som utmärker sig genom sin storhet och många tinnar och torn. Det finns ett rikt konstutbud. Vad som utmärker staden är också att alla jag pratar med kan engelska. Jag frågar ett par gubbar som sopar gatan om de känner till en viss klädaffär och de förklarar på perfekt engelska. Jag har insett att tvättning dröjer så jag behöver ladda upp med mer strumpor och underkläder. Efter en lång dag på stan som är mycket trevlig tar jag mig tillbaka till vandrarhemmet. På väg från hållplatsen börjar det regna igen. På kvällen äter jag inköpt schwartzwaldskinka på ”schwartsbrot”. Någon schwarzwaldtårta blir det dock ej. Nu har den här skinkan och tårtan ”fått ett ansikte”.

Dag 11, 120523.

Lämnar vandrarhemskomplexet med stora grupper av ungdomar, busslaster, som kommer och går. Alla kläder har torkat utom skorna som behövde 3 dygn. Jag vill nu köra överh Rhen via bron i höjd med  Freiburg men den är markerad motorväg så jag får köra ett par mil norr upp och när jag kommit över till Frankrike letar jag upp väg D2. Efter ett par mils körning visar skyltarna åt två håll varvid jag väljer den tredje vägen. Det var inget bra val och jag minns sedan att det är OK att köra på grönskyltade vägar som har motorvägsstandard vissa sträckor. De blåskyltade är motorväg med betalning. Färgerna är motsatta de i Italien för motsvarande vägar. En annan färgmarkering som fransmännen skiljer sig med är Mc Donald skyltarna som är mörkgröna tror jag, med mitt färgsinne, och har ett gult M som vanligt. Städerna har mest tyska namn här. Jag kommer till Mulhouse som jag försökt undvika. Det har blivit lite rundkörning och när jag slutligen kommit rätt hamnar jag i staden Montbe’liard där jag fastnar och kör runt på samma återkommande vägar i 1 1/2 timme. Frågar många men ingen kan engelska. Till slut kör jag ut på en grön motorväg när jag fått klartecken från en kille att det är OK. Kör ca 100 km till Besacon. Ser den första vallmon vid vägkanten. Kör igenom skog blandat med fält. Hoppas på att jag lämnat det tyska regnet men det är en hel del dis och regn i luften. Klarar mig dock.

Jag känner mig inte lika mycket i vägen när jag kör i Frankrike. I Tyskland låg man gärna kvar tätt  bakom även om det var klart att köra om men inte utan att komma lite på den heldragna vita linjen. Fransmännen har inget problem med detta.

Letar hotell. Kommer fram till ett B&B som är fullt men får tips om ett lågprishotell några km bort. Där ligger ett komplex med hotell som Etap och liknande. Etap är fullt men får plats i ett annat med god standard. Svarta granitskivor i badrummet med hårtork och värmerör för torkning som jag trots allt är glad att jag inte behöver använda. Skorna är torra nu. Jag äter en god middag på den intilliggande restaurangen men har lite svårt att förstå matsedeln och vi diskuterar vilken del av kycklingen det är. När sevitrisen mycket illustrativt visar att det rör sig om bröstdelen ser hon lite generad ut. Det var mycket gott, inte minst såsen. Jag somnar sedan gott efter att ha suttit 10 timmar på moppen och kört 27 mil.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Dag 5,6 och 7: Inte bara regn!

Dag 5, 120517.

Kör väg 71 via Zeven och byter till 215 i Rotenburg där. Fortsätter genom Niedersachsen utefter floden Weser genom Nienburg. Det regnar inte men det är kallt, 4 grader som lägst i denna trakten och 10 som högst. Det är lite trafik och jag förstår att det är helgdag här också. Skönt att slippa långtradarna lite. Man ser många cyklister på cykelvägarna. Lite sol emellanåt. Det är backigt och en del skog. Av någon anledning har mopedens stabila fart ändrats fån 45 till  till  43 km/h. Jag hade gärna sett att den ändrats till andra hållet eller helst omkring 50. Mötte flera mc med sidovagn och blev omkörd av en Messerschmitt. Kul att se att det fortfarande finns sådana fordon på vägarna fortfarande. Städerna som jag ibland stannat till i eller kört igenom har sett trevliga ut och jag har sett fantastiskt tjusiga trädgårdar där växtligheten har kommit långt.

Kommer till Minden som jag kör igenom och hamnar i Porta Westfalica där jag hittat ett ”jugendhärberge” på en höjd med fin utsikt. 23 E fick jag punga ut med inkl frukost. I Danmark var det dubbelt så dyrt och då ingick inte lakan. Då kom sovsäcken till användning. Camping har hittills inte varit att tänka på.

Dag 6, 120518.

Efter en fin frukostbuffe packar jag min moped igen och luften känns frisk och syremättad. Det är mulet men varmare så jag har packat ned alla extrakläderna som jag haft över och under. Nästa mål är Koblenz.  Det är ofta svårt att hitta ut, på lämpliga vägar. Skyltningen visar bara närmaste orterna och de står oftast inte med på kartan. Många av de små städerna eller byarna som jag passerar kör jag igenom på 30 sek. För att hitta rätt idag när min GPS inte fungerar tar jag hjälp av solen för att hitta riktningen.  Det är så lyckosamt att solen börjat skina. Jag kommer ut på mindre, kurviga vägar där trafiken också är mindre och fågelkvitter hörs som tränger genom både hjälm och motorljud. Kör via Detmold där jag äter lunch på stan. Färden fortsätter på väg 252 via Korbach. Möter många mc, ofta 8-10 som ligger ganska tätt tillsammans. Det kräver full koncentration och man missar nog en del av naturen runt om. När det gäller åkningen kan man nog inte önska sig så mycket mer. För mig går det betydligt långsammare men med den fördelen att jag kan åka med full gas genom byarna och ändå se mycket.

Så kommer regnet igen och det rejält. Kör en 1/2 timme i regn och hittar ett pensionat i Frankenberg. Kör in för tidigt och hamnar på infarten till ett stall mitt i stan. En häst sticker ut huvudet genom en lucka i väggen och jag kan inte låta bli att klappa den på mulen.  Han vill också undersöka styre och backspegel på den här märkliga hästen som jag rider. Jag får ett rum och hänger upp mina genomblöta kläder och skor på en jättestor handdukstork poå väggen. Efter duschning och med våta byxor går jag in i pensionatets restaurang och tar en wienerschnitzel. Jag sitter med tre trevliga tyskar från Düsseldorf som hamnade här av samma anledning som jag, regnet. De är ute på några dagars cykeltur. En har just gått i pension. En är läkare med egen praktik men vi pratar om mycket annat.

Dag 7, 120519.

Varmare. Betalar till frun som sköter stället och är rullstolsbunden. Kör små vägar med kurvor, backar, skog och fält omväxlande. Hamnar på motortfafikled igen nära Dillenburg. Känns inte bra. Bilarn kör 2-3 gånger så fort som jag. Polisen stoppar en cyklist som också hamnat här och får leda iväg cykeln. Svårt komma ut på mindre vägar. Frågar flera. Tar större väg till slut. Kör i en backe med 11 % lutning och det tar emot, farten minskar till 20 km/h. Börjar ifrågasätta möjligheten att köra över alperna.

Kör in i Koblenz där det är rena sommarvärmen. Tittar på stan, mycket folk. Kör vidare utefter Moselfloden till Cochem där jag söker upp en campingplats. Mycket vacker vägsträcka med stora sluttningar på sidorna dä vinodlingarna är vidsträckta och druvklasarna ännu är små som körsbär. Att sätta upp tält är inte min starka sida och när jag försökt hitta var pinnarna ska stickas in en stund kommer en tysk till undsättning. Han har ett liknande tält men mycket mindre och är på några dagars cykeltur. Han kan allt om tåg. Varit lokreparatör i Ryssland och berättar att lokomotiven i norra Sverige som går mellan Kiruna och Narvik är av helt andra dimensoner än vanliga tåg. Tågen går tätt längs Mosel och han berättar att Frankrike och Tyskland har olika elsystem för tågen så vid gränsen måste de stanna och stänga av och koppla över till det andra syatemet. Tyskland och Sverige har samma.

Grannarna mitt emot kommer från Holland och har en husbil. De har en riktigt stor hund som jag får veta är en amerikansk bulldog. Husse kallar sig själv en holländsk bulldog. Likheten är påfallande. På campingen finns de som ordnat det för sig efter egen smak med små staket och trädgårdsfigurer. Jag går iväg till en affär som har öppet till kl 22 och köper lite mat och en kastrull som jag inte fick med mig på resan. Lite svårt att somna inte då liggunderlaget inte fyllt på sig med luft trots att jag öppnat ventilen. Den lilla kudden har dock fyllt på sig…

//Bosse

 

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Fjärde dagen.

Startade i regn även denna dag. Regnet avtog dock fram på dagen men vinden var hård och temperatuen 5 gr som lägst. Jag körde till Brunsbyttel som var en av många fina städer. Jag tog en bilfärja över en kanal och körde sedan till Glyckstadt där en bilfärja går över Elbe. Jag körde en del på gång- och cykelvägar idag för att slippa den påträngande trafiken från långtradarna fram för allt. Det var dock ganska mycket gupp och lagningar i asfalten på dessa smala vägar som gick intill den stora. Vägen utefter Elbe hade höga gröna vallar på sidan mot floden där får i stora mängder gick och betade. Framme vid färjan var det en 1 1/2 km lång bilkö och det kändes skönt att köra förbi alla som kört om mig tidigare. Färjan över floden tog ca 20 minuter och det kändes som man korsade ett mindre hav med stora vågor i stormen. Jag träffade en holländare som varit i Sverige och Norge men nu på väg hem med sin cykel med en kärra efter. Han var inte så nöjd med vädret denna våren. Idag kändes det som sen höst.

Jag körde sedan till Bremervörde där jag tog in på ett ”jugendhostel”. Nu frågar sig kanske vän av ordning hur jag blev insläppt på ett ungdomsboende men det var inga problem. De var så vänliga och tillmötesgående. Priset var också bra på 35 E med frukost. Det är supermodernt med elektroniska lås och internetuppkoppling.

Det har alltså bättrat sig nu när det gäller e-mail men det har varit mycket problem.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fin jacka , men den höll inte måttet…


Det är en sak att starta en blogg och en annan  att skriva i den. Problem med anslutningar etc.  Ett stort tack ändå till Bissan och Paula som gjort det möjligt att komma igång.

I förrgår startade jag alltså med den gula mopeden på min 300 mil långa resa till Syditalien. Jag valde att köra utefter Västerhavet med Limfjorden på andra sidan. Passerade vackra, doftande rapsfält på vägen. Efter ca 200 km kom jag till Thisted där jag tog in på ett vandrarhem.

Det kom fram en gammal man och hjälpte mig med att få en nyckel eftersom föreståndaren var på fest. Han var också gäst men mer permanent sådan. Det kom ytterligare en gäst på kvällen. Jag sov gott den natten och när jag träffade Karl, föreståndaren, skulle han ordna med frukost till mig och det gjorde han med den äran. Mycket god frukost.

Jag träffade den vänlige gamle mannen nu klädd i shorts med vita långkalsonger under. Han visade mig vädeleksrapporten som inte såg så lovande ut. Det hade redan börjat regna ute och skulle komma att fortsätta så oupphörligt hela dagen. Innan jag gav mig iväg träffade jag också vandrarhemmets andra gäst förutom mig själv. Det var en man från Tyskland som var på väg till Nordkap med cykel. Jag var glad att jag hade valt moped och att resan gick åt andra hållet. Hans cykel var samma gula färg som min moped och han ställde upp den bredvid mopeden för en bild.

Jag körde ned till stan och tankade mina fyra liter. Jag passade på att ta på mig regnbyxor, då regnet såg ut att fortsätta. Närmast kroppen hade jag ett underställ, vis av gårdagens kyla. Jag kände viss eufori trots regnet när jag körde iväg . Jag gjorde ingen djupare analys varför jag kände så men den försvann snart efterhand som kylan, vinden och regnet drog värmen ur kroppen.  Mina skor och handskar blev genomvåta och regnet pressade sig till och med genom min nya Westcoastjacka inköpt på båtmässan. Den höll inte vad den lovade. Vinden blåste rakt mot mig i 15 sm.  Mopeden var klart känsligare för vinden än en tung mc men den höll stadigt sina 45 km/h.  en del långtradare passerade onödigt nära mig men de flesta visade bra hänsyn. Landskapet i Thy som det heter var kargt och naturen vild. Passerade många påkörda smådjur som rävar och harar men även ett rådjur. Utefter vägkanten stack små lila bollar upp i form av strandtrift och vittnade om att det var på väg mot sommar även om det var svårt att tro. Nedkylningen gjorde att hela kroppen kom i skakningar som stundtals var så kraftiga att hela mopeden också skakade. Stannade vid två tillfällen får att få lite värme i en affär och sedan en kaffe på Mc Donalds.

I Esbjerg, efter ca 200 km, tog jag in på ett vandrarhem av hög klass. En vacker byggnad  med många faciliteter. Jag bredde ut allt det våta på elementet i rummet och i ett torkrum. Jag undrade om det gick att värma upp kroppen snabbt i en varm dusch vid en sådan nedkylning.  Det funkade bra och jag somnade snabbt utan kvällsmat.
Idag var det uppehåll när jag lämnade Esbjerg men i Tönder nära den tyska gränsen började det regna igen. Det ökade på vid gränsen men blåsten var inte så kraftig. Körde till Husum via en nästan spikrak väg. Vacker stad med en hamn inne i centrum där båtarna stod på botten när jag kom. Senare på kvällen låg de och flöt igen som i vilken hamn som helst. Jag körde runt i stan och letade efter ”gasthaus” eller ”zimmer frei” men det fanns inget så det fick bli ett hotell. Det ligger vid havet med gröna kullar med betande får runt om. Fina stigar att springa på om man önskar. Får se i morgon bitti om det lockar då. Bassängen och saunan har jag inte hunnit med ännu.
//Bosse

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer