Lämnar Frankrike och kommer hem till Italien

Dag 19, 120531.
Mulen morgon. Städar lägenheten. Sitter på balkongen och dricker kaffe och hör en kontrovers i huset mitt emot.  Ett par i en lägenhet på bottenplanet tycker att en bilist ställer sig olämpligt framför deras lägenhet. Mannen och damen skäller högt samtidigt på bilisten. Även hunden skäller. När felparkeraren har åkt fortsätter diskusionen med grannar som kommit ut på balkongerna och lutar sig över räcket  men jag vet inte riktigt vem som skäller på vem. Annars är det lugnt i området. Det dröjer dock inte länge förrän man försöker lösa ett problem på gatan med att skälla och tuta. Gatan har parkering bara på en sida och två körfält. Man parkerar ändå på båda sidor på den långa gatan och när två bilar möts måste en backa om det inte finns någon ficka och det  gör det inte. Det har fyllt på sig från båda hållen och bilarna i en riktning måste backa men det dröjer innan det händer. Många är engagerade och säger vilka som bör backa och någon försöker tuta sig ut.
Kör iväg vid 13-tiden och och kör igenom Nice som är en stor stad som man borde ägna någon dag till att se närmare på. Passerar förbi Monaco och Menton.  Hisnande vyer. Kör ner i Ventimiglia på den italienska sidan.
Ciao Italia!
Åter lunch i Ventimiglia, pasta Bologniese. Man tycks ha franska priser, åtminstonde på det man dricker till. Kör vidare. En polis med tjänstefordon, en Vespa Piaggio tillhörande Polizia municipale, kör om mig. Trafiken flyter fint och det är ett bra samspel mellan skotrar och bilar. Jag upplever att allt går smidigare här i Italien men medger att det finns en viss partiskhet. Passerar Diano Marina och ser skylten till Hotel Liliana där vi bodde ett par nätter för många år sedan. Det ligger en bit upp i bergen med fantastisk utsikt. Passerar också Pietra Ligure där vi tillbringat några dagar och letar sedan efter ett vandrarhem i Finale Ligure. Det skall ligga upp i bergen och jag frågar flera som förklarar. Inte förrän jag fråga en taxichaufför i stan får jag reda på att vandrarhemmet är nedlagt. Frågar på ett pensionat efter en säng men det är fullt. Kör vidare till Noli där vi också bott några dagar och jag tror att det ska finnas camping där men det gör det inte. Får ett litet rum på Garden Hotel för 70 E.  Signora som gärna vill prata de få ord engelska hon kan visar rummet och säger att Noli är en 1000  år gammal stad. Vad vi hört tidigare bodde Columbus? här innan han seglade över haven. Även Dante skall ha bott här. Jag tittar lite på stan och tar något att dricka då jag träffar en irländare och vi pratar en bra stund om krisen i Europa och mycket annat. Han är här i sitt arbete och har senaste nyheterna om jordbävningen i Bolognatrakten.

Dag 20, 120601.
Duschar i iskallt vatten och klarar bara halva kroppen.  När jag är klar ser jag två kranar under en pall med handdukar i badrummet.  Det hade inte varit fel om signora hade öppnat den eller förklarat för mig när hon visade rummet. Äter i alla fall en god frukost ensam i matsalen innan jag packar mopeden för att dra vidare. Det har börjat regna och skall göra så i två dagar enligt  väderleksrapporten. Inte skönt att börja dagen med regn.
Kör 2  1/2  timma innan jag pausar vid en liten järnvägsstation vid havet. Har passerat Genua som är en stor stad med mycket trafik men det flyter på bra hela tiden. Har inte sett så många skotrar  parkerade tillsammans någon annan stans.  Skulle velat stanna och se akvariet i Genua som skall vara något i särklass. Det går inte att göra allt som man vill.  Kör vidare utan långtradare som vill köra om och kör igenom många tunnlar utan problem. Kör SS1, även kallad Via Aurelia. Stannar till i Rapallo som är en fin stad. Norr om La Spezia kommer jag högt upp i bergen i höjd med molnen och kör över ett pass, Passo di Bracco, på 615 meters höjd. Det var inget jag hade räknat med och det är skönt att komma ner i värmen igen. Många kurvor på vägen ned. Kör förbi städerna ”Cinque terre” på ett par mils avstånd. På väg ned mot La Spezia blir det fler tunnlar, den längsta 2,5 km. Inga problem. När jag lämnat staden är det slut på kurvorna och jag kör igenom  Cararra, marmorstaden, och Massa där jag tar av mot havet. Letar upp ett vandrarhem i en stor villa vid havet där vi bott tidigare på mc-resa tillsammans med vänner. En kille från Sierra Leone sitter i receptionen och erbjuder ett 6-manna rum för mig själv för 16 euro. Jag tackar ja och efter uppackning blir det en promenad på stranden. Middag kan man få på vandrarhemmets restaurang och kl 20 känner jag mig lagom hungrig och sätter mig vid ett bord bland flera andra. En kille kommer med en tallrik med snyggt upplagda grönsaker och jag tyckte det var lite konstigt när jag inte beställt något. Det visar sig att det var hans bord som han just torkat av och matsalen var för gästerna som lagade sin mat själva i köket intill.  Tre tyska damer som jag hälsat på tidigare pekade på restaurangen lite längre bort. Nu kände jag igen mig sen tidigare och slår mig ner vid ett av de höga träborden med vaxduk  där man har nära till munnen från tallriken. Är ensam i matsalen som är utomhus men med tak över men det kommer strax ett italienskt par också. Blir serverad av Milena som är chef på stället och har många sysslor. Hon är duktig på språk men förstår också att jag vill prata italienska så mycket som möjligt. Äter en god och prisvärd måltid med både ”primo och secondo” och går sedan bort till den andra matsalen och sätter mig och pratar med de tyska damerna från Nürnberg en stund innan sänggående. En av dem har varit här 14 år i följd.

Dag 21, 120602.
Kör kustvägen genom många samhällen och tävlingscyklister kommer i stora grupper efter varandra. Det är lördag och därmed extra många människor vid dessa städer som till stor del är semesterorter. Kör igenom både Pisa och Livorno och fortsätter på raka, ibland alle’-prydda vägar till Piombino där jag tar en färja över till Elba för drygt 70 euro t. o. r.  Mopeden är med och jag åker med Moby som är ett av rederierna som kör dit. Resan tar ungefär en timma.
I staden Portoferraio där färjan lägger till frågar jag på turistinformationen efter närmaste camping och kör dit. Får en liten markbit för drygt 20 euro per natt och sätter med van hand ihop pinnar, snören och tält till en fungerande bostad för två nätter. Efter det går jag på vassa stenar barfota ned till stranden och tar ett efterlängtat bad i havet. Mycket fint vatten men man får balansera på större stenar innan man kommer ut. Ligger i länge i det ljuvliga vattnet som jag tror är 20 grader varmt. Bekantar mig sedan med området och kör in till stan för att handla mat för kvällen och frukosten och ett par strandsandaler som är svårt att vara utan.  Sätter mig sedan vid stranden i staden och betraktar solnedgången över havet som nu blivit stilla. Kör sedan till mitt tält och lagar en pasta carbonara på Primusköket.

Dag 22, 120603.
Det är mulet och blåsigt så jag tar frukost i lugn och ro och sedan kaffe med gott kaffebröd. Sätter mig sedan i en strandstol vid havet och funderar på den fortsatta färdplanen. Den lilla Michelinkartboken har hängt med länge och bl a blivit tappad och överkörd av bilar i Gran Sasso på östsidan under mc-tur. Körde tillbaka och hittade den. Den hänger knappt ihop nu. Det tycks inte bli något regn så jag kör till stan och äter innan jag kör åt väster till Marciana Marina på kurviga väger. Här och där finns trappor ned till stränder som annars är ganska svåråtkomliga. Solen tittar fram och jag sätter mig i hamnen i stan och tar min första italienska glass på den här resan. Det är en trevlig stad med stor strand. En kvinna sätter sig på bänken intill mig och jag frågar om det alltid brukar blåsa så här på Elba.  Det tycker hon att det gör. Är det inte sciroccon så är det mistralen.
Kör tillbaka på de fina, kurviga vägarna och tar mig ett dopp i solnedgången.  När jag går upp pratar jag med ett par som sitter vid sin husvagn med bästa panoramautsikt. Jag trodde de var italienare men märker att de inte förstår mig och ser då ett D på husvagnen.  Vi pratar tysk-engelska och de bjuder mig att sitta ner och få middag som de just har ätit. Jag blir sittande hos de här trevliga människorna en  bra stund och vi pratar  om våra olika upplevelser. Inte minst är de intresserade av mina bravader.

Dag 23, 120604.
Det sämsta man kan tänka sig som campare, att behöva packa ned ett vått tält.
Vaknar vid 6-tiden av tupparna i närheten och hör efter en stund att det börjar regna. Det sämsta man kan tänka sig som campare, att behöva packa ned ett vått tält. Regnet upphör dock medan jag packar för avfärd. Får vänta på kvinnan i receptionen som kommer en 1/2 timma för sent.  Kommer till färjan en kvart innan avgång och molnen börjar skingra sig.
När jag kört av färjan kör jag som jag tror, kustvägen mot Grosseto men märker att jag kommit på fel väg då jag tvingas upp på en motorväg. Kör tillbaka för att komma på den mindre vägen närmast havet. Ser dock inte en skymt av vattnet utan bara skog. Kommer till Grosseto som ska vara en fin stad efter vad jag har hört men då jag  kört runt en stund i denna stora stad och missat de fina platserna bestämmer jag mig för att inte stanna utan köra vidare på nya vägar. Det är vacker natur och jag ser en mycket stor och välskött vingård. Annars är det mest andra grödor och sädesslag som man odlar här. Kör genom Scansano, Manciano och Farnese till Tuscania där det finns ett ”ostello”. Det är fullt i själva vandrarhemmet med de har också B&B där jag får ett rum. Det är ett rum på andra våningen med doftande blommor runt fönstret. Skulle kunna stanna längre här i denna trevliga stad.  Det är många branta backar med smala gränder.  När jag berättar för flickan i receptionen att jag just kommer från Elba frågar hon om jag såg det halvsjunkna kryssningsfartyget som gick på grund för en tid sedan. Jag visste inte att det var så nära men enligt Alessandra skulle det synas bra ifrån Elba. Jag äter en mycket god pizza på en restaurang   i närheten. Sitter ute.

Dag 24, 120605.
”Alla vägar bär till Rom”  
Jag kommer iväg tidigt eftersom restaurangen är stängd tillfälligt och därmed ingen frukost.  Kör via Viterbo där jag tar en ”latte machiato” på en bar som en försenad frukost. Jag kör sedan på olika småvägar för att undvika att komma in mot Rom. Överallt är det dock skyltat mot denna stad. Som närmast är jag bara ett par mil ifrån. Det känns som att navigera efter ett alldeles för litet sjökort där farlederna bara  är utprickade till en plats som man vill undvika. Gärna Rom  men inte denna gång. Kör igenom många små fridfulla städer.
Vid lunchtid kommer jag till staden Civita Casellana där jag parkerar på en piazza och går in i närmaste matställe som är en kebab bar där jag tar med maten och sätter mig på en bänk vid mopeden på piazzan. Det kommer fram en polis och frågar om jag kan engelska. Nu skall hon säga att jag inte får stå här med mopeden tänkte jag men hon är bara intresserad av min långa resa. På piazzan är det en fri wi-fi zon men jag lyckas inte komma ut på nätet här heller. Det har nog att göra med att min I-phone är utländsk och därför inte känns igen på något sätt.
I Fiano Roma måste jag köra motorväg en bit för att komma över en flod men direkt efter kör jag av mot mindre vägar. Jag passerar stora odlingar av något slag och när jag titta närmare ser jag att det är hasselnötter (tror jag). Kör genom Mentana,  Guidonia och Tivoli. Hela tiden visar skyltarna till Rom. Jag siktar in mig på Palestrina som nästa övernattning. Under en längre vägsträcka på väg dit står färgade flickor med jämna mellanrum och ibland gestikulerar och ropar något. De är värda ett bättre öde än att ägna sig åt denna verksamhet. Palestrina ligger som klistrad upp efter en bergvägg. Jag kör hela vägen upp på smala gator utan att se de minsta tecken på övernattningsställen. Kör vidare till närmaste större stad, Valmontone. Här finns flera B&B.  Jag hittar ett i ett lugnt bostadsområde. Ringer ett tel nr som står på skylten och en kvinna säger att det finns plats och kommer efter några minuter.  Bra standard och trevligt bemötande. Kvinnan som har stället kom hit från Milano för två år sedan.  Hon hade varit i Apulien tidigare och kände väl till olika platser, även ”vår” lilla stad.
Jag promenerar en kilometer till en osteria för middag. Utanför huset med B&B finns en hage med ponnyhästar på andra sidan vägen. Några hus längre ner finns en bondgård med kor, alltså mitt i bostadsområdet.


Dag 25, 120506.
Vaknar av tuppen på andra sidan huset, alltså inte på bondgården jag nämnde. Värdinnan har fixat en ordentlig frukost med ägg, skinka osv.
Kommer ut på via Casilina, väg S6 och det rullar på utan bekymmer. När jag kommer till Cassino blir det dock problem att hitta ut ur staden. Frågar flera och det bästa tipset var en som sa – ”om du kommer förbi en Mc Donald så är det rätt väg”. Det gjorde jag efter att ha prövat några olika utfarter och då var det bara full gas igen. Det svar man helst vill ha vid vägförfrågan är – ”sempre diritto” (rakt fram) men det är inte alltid så enkelt utan det blir en utläggning där min språkförståelse inte alltid räcker till.  Kommer till Benevento där jag först tänkt stanna men det är en stor stad och jag har tid att köra lite till. Kör S90  mot Foggia. Vägen kallas också ”delle Puglie” vilket indikerar vart jag är på väg – mot Puglia. Vägen är vacker med många backar där mopeden får kämpa. När jag tror att den inte ska orka över krönet får den ny kraft när lutningen minskar något och den får fart som en häst som är på väg hem. Vägskyltarna varnar för snö och uppmanar till att ha snökedjor om väglaget är sådant. Det känns inte särskilt aktuellt.
Ungefär mitt emellan Neapel och Foggia, efter staden Ariano Irpino, hittar jag en skylt med rum,  L’Agriturismo. Kör upp en smal liten väg och finner ett hus med en magnifik utsikt över området. Här finns rum och jag äter i restaurangen på kvällen. Det sitter tre män från trakten vid ett bord bredvid och ser på TV, för övrigt är jag ensam. Jag blir serverad en fantastiskt god, komplett måltid, av trevlig personal. Efter kaffet kommer en napoliensare och slår sig ned vid mitt bord. Traktens vin eller någon annan stark dryck har gjort honom extra talför. Han var i alla fall trevlig  och jag tar alla chanser att få öva på min italienska. Innan jag går och lägger mig berättar värdinnan om bygden och att man i vintras hade 1/2 meter snö som låg kvar i tre veckor med alla problem det innebar med transporter etc. Höjden över havet är ca 800 meter. För några år sedan ramlade översta delen av kyrktornet ned tillsammans med kyrkklockan då marken skakade lita extra i staden. Tornet är nu reparerat. Olivträden klarar de kalla vintrarna och är av en sort som togs hit från Romtrakten för många år sedan.  Klimatet gör att olivoljan blir särskilt god här. Det är nog många som hävdar det samma från olika platser. Jag fick med mig en liten flaska för att smaka.


Dag 26, 120607.
När det gäller körningen kan man konstatera att Europas vägar inte är gjorda för att köra moped på utanför städerna  
Äter en rejäl frukost och betalar ett pris för rummet och måltiderna som inte tar allt för hårt på reskassan.  Värdinnan visar mig runt bland fruktträden innan jag åker och jag får bl a smaka på vita mullbär om jag har förstått saken rätt. Olivträden står i blom och doftar en aning.
Kommer iväg kl 10 och försöker hitta de kortaste småvägarna då jag har en viss förhoppning att nå målet för resan ikväll. Kör genom betagande vackra områden och har svårt att inte stanna överallt för att bara titta och njuta. Jag ser något gult borta i vägkanten och när jag kommer nära ser jag att det är stora mängder aprikoser som troligen fallit av en lastbil. En man går och plockar med sig så mycket han kan bära.
När jag kommer till Candela går det bara en väg upp till staden som ligger högt. Det känns inte rätt och när jag står och studerar min karta stannar en bil men en man som kan lite engelska som han gärna vill praktisera. Han är mycket vänlig och kollar på sin GPS och kör sedan före mig tillbaka till en väg som jag har missat.  Mannen säger att det är hans dröm att få göra en sådan resa som jag gör. Jag kommer på väg  S655 och nu är det ”sempre diritto”  mot Alta Mura där det vanliga problemet att hitta ut ur stan uppstår. Hittar en skylt som det står Noci på och följer den tills det kommer en ny skylt som det står ”tutti direzione” på och fortsätter rakt fram som den pekar. Kommer sedan till en rondell som det bara går att köra tillbaka på där jag kom ifrån, alltså en återvändsgata. Vad som inte stämmer går inte att reda ut. Det är bara att fortsätta leta och fråga. Det ordnar sig alltid till slut.
Kör sedan genom Alberobello, Locarotondo, Martina Franca, Francavilla och Manduria som alla är kända ställen. Jag har inte ätit under dagen för att spara tid och hungern har stillats lite med en karamellpåse som jag hade under sadeln. Jag hade också lite choklad men den har smält till en sås. Klimatet har blivit något helt annat de sista timmarna med ökad värme och  varm fartvind. De sista 10 kilometrarna kör jag i mörker och det känns som långa minuter.
Det känns mycket bra att vara framme och ha burit packningen för sista gången efter drygt 4750 kilometers körning med 38 kg packning i 26 dagar
Kommer fram till målet, Santa Maria al Bagno, strax efter 21 och träffar vännerna från Öckerö som kört bil hit på några dagar och vi sitter på deras  takterass i skön värme under stjärnklar himmel och äter pizza.
Det känns mycket bra att vara framme och ha burit packningen för sista gången efter drygt 4750 kilometers körning med 38 kg packning i 26 dagar. Upplevelserna har varit många och rika och jag är glad att ha fått råka på människor som är lite utanför ramarna men som sätter spår i livet och skapar en känsla av att ha fått vara med om något stort och viktigt. Överallt har jag mötts av vänlighet (och kanske en smula medlidande).
När det gäller körningen kan man konstatera att Europas vägar inte är gjorda för att köra moped på utanför städerna. Det är synd för det är ett fridfullt sätt att ta sig fram på och ger många upplevelser och synintryck utefter vägarna som man inte kan uppleva när man susar fram i två-tredubbla hastigheten. Det har bara varit en incident som kändes riktigt obehaglig och det var när en bil körde om mig med hög fart i en stad igår och svängde av på en väg åt höger precis framför mig så att jag fick bromsa och väja åt höger med mycket liten marginal. Sådana bilförare finns överallt och orsakar förr eller senare en olycka.
PS. Idag, dagen efter framkomsten var jag i närmaste staden och handlade och tankade mopeden. Jag ser två poliser som har sina tjänstefordon från ”polizia municipale” parkerade bredvid sig. Det är två Vespor med utryckningsljus placerade på packboxen där bak. Jag blir invinkad av av den ena för att visa dokumenten.  Hon ångrar sig nog att hon vinkat in mig då jag tar fram både körkort och besiktningsinstrument på ett språk och av ett utseende som hon inte sett tidigare. Kallar till sig sin kollega som också studerar dokumenten men överlämnar dem med en honnörgest och vi växlar sedan några allmäna ord om vistelsen här. Under resan har jag för övrigt aldrig blivit stannad av ordingsmakten. DS.
// Bosse

Om bodanielmartinsson

Jag startar i morgon en 300 mil lång resa på moped till vår lägenhet i syditalien, närmare bestämt Santa Maria al Bagno i Apulien. Detta är början på min stundande pensionering som läkare. Resan startar från bostaden på Öckerö.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lämnar Frankrike och kommer hem till Italien

  1. Bissan skriver:

    Skönt att du är framme och så mycket rikare av människor och platser du mött på din
    långa Europafärd på moped. Nu är den drömmen förverkligad men som jag vet har du många andra spännande drömmar kvar som vi båda delar och hoppas få göra tillsammans! Som Paula brukar säga; ” Håll fast vid dina drömmar för om drömmarna dör blir livet en vingklippt fågel som inte kan flyga. ” . Nu träffas vi om några dagar och det ska verkligen bli trevligt efter den längsta tiden vi varit ifrån varandra sedan vårt bröllop för 40 år sedan ( i juli i år) . Ses snart , Kram Bissan har varit inspirerande att följa din spännande blogg!

  2. Inger och Bengt Herngren skriver:

    Härligt att du nått fram med en ofantlig mängd nya erfarenheter i det redan 38 kg tunga bagaget… Blev lite orolig när inget dök upp på bloggen den 8 juni redan men italienska bredbandsuppkopplingar är väl inte av det allra snabbaste slaget kan man tänka. Njut nu av livet som ”statsanställd” där du får välja helt själv vad du vill göra och prioritera. Tag till dig min (Bengts) devis: ”Lev inte livet genom att uppfylla andra människors förväntningar på dig utan välj själv vad som är viktigt”. Det är således numera fastställt såsom en mänsklig rättighet att kunna köra moped från Öckerö till Santa Maria al Bagno för att förbereda sin 40-åriga bröllopsdag.

    Inger och Bengt /gm Bengt

    P.S. Vad är det för moped du tuffat fram på …? D.S.

  3. paulaalderblad skriver:

    Bra jobbat pappa! Njut nu och ta hand om Filippa när hon kommer till er och fira allt vad ni har att fira! Vi får fira er om en månad när vi ses igen. Du har gett mång anledningar till att besöka Italien, här kommer 75 till:
    http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Resmal/Europa/Italien/75-orsaker-att-resa-till-italien/

  4. Jean-Claude Sala skriver:

    Fantastisk resa! Det var starkt gjort! Att moppen höll hela vägen är otrolig!
    Vi är nog många i din ålder som funderar ”kunde han så kan jag, vad ska jag hitta på?”
    Vi ses i slutet på juli när jag kommer tillbaka. Då får du berätta mer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s